Är du lycklig?

När jag gick på gymnasiet fick vi en fråga av läraren som vi skulle diskutera. Frågan var: ”Vad är meningen med livet?” Jag minns inte vad jag själv svarade, men en elev på sista raden muttrade några ord som jag kommer ihåg väldigt väl. Han sa: ”Att vara lycklig”. Jag tyckte att det var ett tråkigt, och kanske lite ytligt svar. Det viktigaste är väl inte att vara lycklig? Men hans svar fastnade hos mig – och många år senare dök jag ner i frågan om lycka – och jag tror nu att Gud har något viktigt han vill berätta om lycka och glädje.

Vad gör oss lyckliga?

”Var och en är sin egen lyckas smed” säger ordspråket, och glädje kan vara väldigt individuellt. Vad gör dig riktigt glad? Familjen? Bilen? Att få shoppa? Eller kanske en fredagskväll då ölen flödar? Vi människor mår bäst när vi är glada och njuter – men ofta finner vi vår glädje i fel saker; sånt som inte är bestående, eller sånt som har en bitter eftersmak därför att det skadar oss eller andra. Ändå jagar vi lyckan – och medan en del menar att de har funnit den, så hamnar andra bara i djupare depression när de jagar efter glädje. Så man kan fråga sig: Finns det en väg till sann glädje?

Nu kanske du tror att det här är en ”Jesus-annons”, där jag ska garantera dig att om du bara ger ditt liv till Jesus, så ska du fyllas av lycka och salighet i aldrig sinande strömmar. Och det är sant – men inte riktigt så enkelt. Många av Bibelns mest framstående personer – som kung David, aposteln Paulus och Jesus själv – sörjde ofta. Och det är ju motsatsen till glädje. Eller?

En kristen hedonist

Hedonism är, enligt Wikipedia, olika filosofiska teorier som ”sätter njutning som centralt mål för människans strävanden”. Det låter som det motsatta av kristendom. Handlar inte den om att förneka sig själv, kämpa mot sina lustar och begär – för att en gång i framtiden få njuta för evigt? Nej, det är inte helt sant. Jag skulle vilja säga så här: Den kristna tron handlar om att glädja sig i, och njuta av Gud. Det är en slags kristen hedonism. Målet är att vi ska finna lycka i Guds närhet – oberoende av andra faktorer.
Missförstå mig inte – jag säger inte att bara man får en lyckokänsla, så är allting bra. Inte heller att den som tror på Gud alltid kommer vara lycklig. Det jag säger är att du och jag kan komma nära Gud, och där finner vi den lyckan som vi saknar. Och när vi lär oss att glädja oss i Gud, så blir hela världen färgrik och vacker.

Asaf hittar lyckan

Låt mig ta två exempel från Bibeln på människor som fann lyckan. Den första är Asaf, en sångledare i den helgedom som stod i Israel på kung Davids tid (ca. 1000 f.Kr.). Han har skrivit 12 psalmer i Bibeln, och i Psalm 73 beskriver han hur han ser sig omkring i världen, och bedrövas av all orättfärdighet: ”… jag greps av avund mot de högmodiga när jag såg de gudlösas framgång.” (vers 3)
Har du gripits av avund mot dem som är rika, vackra, friska och fria från alla olyckor – trots att de är onda människor? Samtidigt som du måste kämpa för att få vardagen att gå runt. Det verkar inte rätt. Eller kanske det är något annat som skaver på din lycka? Livet gick inte som det skulle. Förhållanden som aldrig blev det de skulle bli. Framtiden verkar mörk för en jord fångad av klimathot och global upprustning. Var finns ett andningsrum? För Asaf var fristaden Guds närhet. När hans hjärta var bittert och han inte kunde förstå någonting – då sökte han Gud. Och så sa han: ”Vem har jag i himlen utom dig? Och har jag dig, söker jag inget på jorden.” (vers 25)

Många söker lycka, men den undslipper dem gång på gång. Andra håller hårt fast i något som de vet inte kommer vara. Men Asaf avslutade lycko-jakten när han konstaterade: ”Jag har Gud! Och det är nog!” Det var inte en verklighetsflykt där han höll för öronen och låtsades att allt var bra. I stället fick han ett nytt perspektiv på livet – Guds perspektiv. Och Bibeln säger att Gud är glad – ja, salig till och med. Inte för att han inte känner till eller bryr sig om lidandet och sorgen på jorden, utan för att han älskar människorna så oändligt mycket. Låt mig förklara vad jag menar med att berätta lite om Jesus.

Jesus hittar lyckan

Jesus är naturligt nog Bibelns mest kända person, och det han är mest känd för, är att han blev korsfäst utanför Jerusalem, under judarnas påskhögtid – någon gång runt år 30 e.Kr. Varför tillät han, som var Gud själv i mänsklig form, att människor skulle få korsfästa honom? En anonym författare skrev, några år efter Jesu död, det som kallas för Hebreerbrevet, och där står det så här: ”För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset …” (Hebreerbrevet 12:2)

Författaren påpekar att Jesus såg fram emot en glädje på andra sidan korset. Den glädjen är inte bara att han uppstod från de döda på den tredje dagen – eller att han nu sitter vid Faderns högra sida i himmelen – utan glädjen är du. Och jag. Och alla de som på grund av det han gjorde, tar emot frälsningen och finner sin glädje i Jesus. Jesus sa själv att det blir en enorm glädje i himmelen när en syndare omvänder sig och kommer till Gud. Du kan bli orsak till himmelskt jubel – om du kommer till Jesus. Och samtidigt får du uppleva den himmelska glädjen i gemenskapen med Jesus. Du blir hans glädje. Han blir din glädje.

Det är en lycka som är oberoende av vad som händer i livet. För oavsett vad som händer – så är Gud den samme. En av Jesu efterföljare, aposteln Paulus, skrev följande från ett fängelse, osäker på om han skulle få dödsdom eller bli frisläppt: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er!” (Filipperbrevet 4:4)

Att se med Guds ögon

För den som är nyförälskad bleknar allting i jämförelse med den man älskar. Så är det också att bli frälst. Man upptäcker att ingenting kan mäta sig med Jesus – ingen är lika vacker, god, kärleksfull och fantastisk. Men det är inte hela historien – och målet är inte att vi bara ska se på Jesus och ignorera allt annat. Ingenting är väl så irriterande som två nyförälskade som bara sitter och tittar på varandra? De har det säkert fint, men de verkar helt isolerade.

Men Jesus vill att vi ska börja se saker så som han ser dem, och lära oss av honom hur han ser på världen och människorna i den. Då kan man börja glädja sig över skapelsen på ett nytt sätt. Frukosten blir annorlunda – för att man njuter av den tillsammans med Jesus. Jobbet blir annorlunda, vänner och familjer får ett nytt ljus. Det tänds ett himmelskt ljus i hjärtat på den som tar emot Jesus – och i det ljuset ser man allting på ett nytt sätt.

Det här sker inte på en dag – det kan jag vittna om. När jag var ung trodde jag att jag måste säga nej till all annan glädje när jag kom till Jesus. Jag ville att han skulle förstå att han var den ende som betydde någonting för mig. Men sakta, sakta – så har Jesus fått mig att tänka annorlunda. Han sa: ”Fint – du älskar mig. Jag vet. Jag älskar dig också. Jag älskar dessutom din granne, och jag vill att du ska älska honom på samma sätt. Sen har jag skapat goda apelsiner, vackra berg, sommardagar och en stjärnhimmel som du gärna får njuta av. Det hade gjort mig väldigt glad. Och se på ditt jobb: Du kan njuta av det också, medan du tackar mig. Se på din fru – glöm inte att glädja dig tillsammans med henne. Det ärar mig. Jag blir mest ärad, när du gläder dig i mig. Och du kan faktiskt också glädja dig i lidande och sorg. Det är en svår lektion – men kom ofta på besök till mitt kors, så ska du få se. Där möts sorg och lycka – lidande och glädje.”

Jesus jobbar med mig, för att få mig att sluta älska sånt som inte är bra för mig, och inte söka njutning för njutningens skull – utan att jag ska älska det som han älskar, och finna min glädje helt och fullt i honom. Det vill han göra med dig också.
Låt mig få avsluta med ett ord av kung David: ”Smaka och se att Herren är god! Salig är den som flyr till honom.” (Psalm 34:9) Jag skulle önska att du fick smaka det goda livet med Jesus, och den salighet som man får när man flyr till honom.

Text: Paulus Eliasson, bibellärare