Dagen då döden tog sitt sista andetag

Dagen då döden tog sitt sista andetag

Kliv in mitt i tumultet i världshistoriens viktigaste händelse. En poetisk redogörelse av helgen då Livets Herre besegrade döden.

Det var sista natten tillsammans.

Jesus hade sagt det många gånger, att han skulle gå, att han skulle lida. Med de hade inte riktigt tagit in det. Det var för overkligt. ”Så kom den dag”, står det, ”när påskalammet skulle slaktas”. Det var metaforiskt, profetiskt. Det var både och. Det var på riktigt. De äter den måltid som vi letar oss tillbaka till under nattvarden.

Jesus bryter brödet han håller i sina händer. Han skriver något nytt. Över måsten, lagar, riter och synd väller röda bokstäver ut. Över allt som varit och allt som kommer skriver han: kärlek.

Och där och då säger han sitt farväl. Han pratar om himlen, om framtiden, om att det är dags för lärjungarna att kliva fram. Jag överlämnar riket åt er, säger Jesus, för nu går jag.

Läs om Jesus och den sista måltiden:
Markusevangeliet 14:1-31
Lukasevangeliet 22:1-38
Matteusevangeliet 26:1-35
Johannesevangeliet 13:1-17:26

Nedräkningen börjar.

Ångesten går att ta på. Tyngden av hela världens synd vilar på två axlar. Striden mellan gott och ont pågår i det tysta, härjar i det osynliga. I Getsemane trädgård faller Jesus till marken. Tårar blir blod.

Det svåraste någon någonsin skulle gå igenom låg nu framför honom. Pressen så stor att Sonen skriker till Fadern. Och medan ”mörkrets makt råder”, säger Jesus än en gång ja till sin egen död, och vår räddning. “Inte min vilja utan din”.

Läs om Jesus i Getsemane trädgård:
Markusevangeliet 14:32-72
Lukasevangeliet 22:39-62
Matteusevangeliet 26:36-75
Johannesevangeliet 18:1-14

Rop som svärd genom luften: Korsfäst honom!

Jesus kastas fram och tillbaka mellan folkhopens hat och de som har makten. Atmosfären kokar. Ondskan synliggörs i grupptrycket.

Mot en bar rygg slår läderremmar med nitar av ben och bly, tills huden inte finns mer. Tills insidan blir ett med utsidan. Taggar pressar mot pannan. Spott rinner över tinningen. Tunga steg snubblar fram i gruset. Någonstans tåras ögonen på de som vet som går där. Och ändå är den fysiska smärtan ingenting i jämförelse; Det var våra synder han bar.

Läs om när Jesus fängslas:
Matteusevangeliet 27:1-31
Markusevangeliet 15:1-20
Lukasevangeliet 22:63-23:25
Johannesevangeliet 18:19-19:16

Spikens spets pressar mot handen.

I ett slag är den igenom. Korset vinklas upp, kroppen tar emot, musklerna skriker, huden vibrerar. Armarna sträcks så långt att de går ur led. Hjärtat smälter som vax och tungan fastnar i gommen.

Sekunder blir timmar och timmar evigheter. Hela världens brottsregister är hans, och kontakten mellan himmel och jord rämnar ner och skakar marken.

Jesus kippar efter luft, gurglar, andas, kippar igen. Plötsligt bryter hans röst fram från Golgata: ”Det är fullbordat.” Solen slocknar, och i mörkret tar Frälsaren sitt sista andetag. För vår skull.

Läs om Jesus på korset
Matteusevangeliet: 27:32-61
Markusevangeliet: 15:21-47
Lukasevangeliet: 23:26-56
Johannesevangeliet: 19:17-37

Kroppen är tom. Stenen rullas för.

Det är tyst. Striden är över, och han är inte längre kvar. Vem vann? Någonstans samlas vänner, förkrossade, undrande.

Men inget är vad det ser ut att vara. Döden hade tagit Livets Herre, men hade inte rätt att göra det. En maktförflyttning. Och i dödsriket pågår något som inte går beskriva.

Början möter slutet. Natten flyr, skuggorna brinner. Mitt i döden står livet självt. Och döden, den kan inte behålla honom. Det går inte att hejda. Döden går upp i limningarna, den brister i sömmarna. Livet möter död som het olja möter vatten. Från himlen slår en blixt ner i stenen som håller graven stängd. Dörren öppnas. Jesus kliver ut.

Läs om Jesu död
Uppenbarelseboken 1:17-18
Matteusevangeliet 12:40
Första petrusbrevet 3:18-19
Apostlagärningarna 2:24

Skapelsen hämtar andan.

Sprickor muras igen. Stigar återställs. Mitt ibland oss står frälsaren. Tusentals års väntan är över, och inget har längre makt att separera oss. Han har vunnit över synd och död, och hans namn är ”Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste”.

För att leda oss hem, klev han ner från sin tron. För att ge oss liv i överflöd, blev han förtrogen med lidande. För att fylla oss med glädje, vände han upp och ner på himmel och jord. I den största kärlekshistorien som någonsin berättats besegrade han ”tills döden skiljer oss åt”, för han nöjde sig inte med mindre än för alltid. Det var för dig, allt var för dig. Och medan vår väntan är över, är inte hans det. Han vill ha en relation med dig, men han väntar på ditt ja.

Ge honom ditt ja? För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Romarbrevet 10:9

Läs om Jesus och segern
Matteusevangeliet 28:1-20
Markusevangeliet 16:1-20
Lukasevangeliet 24:1-53
Johannesevangeliet 20-21

Text av: Cecilia Lind